-1
archive,tag,tag-aaaccc-fredagsbiten74,tag-884,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive

Fredagsbiten -74: Men tiden går (Monica Zetterlund)

Men tiden går. Hasse&Tages text är en nostalgisk satir över en förenklad världsbild, framförallt i amerikanska filmer. Stereotyper och klichéer gör det lättare för folket att förstå… typ. Eller ville verkligen filmskaparna att vi skulle förstå? Vad enkelt allting va’, sjunger Monica för att i nästa

Fredagsbiten -74: No Woman, No Cry (Bob Marley & The Wailers)

”No Woman, No Cry" släpptes först i en kortare uppspeedad version på Bob Marley & The Wailers studioalbum Natty Dread från 1974, men skulle inte bli en hit förrän ett år senare. Då som en liveinspelning (albumet Live!) från en konsert på Lyceum Theatre i

Fredagsbiten -74: Seasons in the Sun (Terry Jacks)

1961 släpper Jaques Brel låten Le Moribond (The dying Man), en låt han skrivit på en bordell i Tanger och som handlar om en man som dör av ett brustet hjärta. Han sjunger sitt farväl till; en nära vän – Emile, sedan till en präst,

Loading new posts...
No more posts