-1
archive,tag,tag-aaaccc-fredagsbiten74,tag-884,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive

Fredagsbiten -74: Down Down (Status Quo)

Idag blir det boogie med Status Quo. Den klassiska sättningen, ”The Frantic Four”, existerade mellan åren 1970 och 1981 (med en återförening 2013–2014). Det var under dessa år som bandet släppte sina bästa album. I november 1974 släppte de singeln Down Down, son även fanns med

Fredagsbiten -74: Men tiden går (Monica Zetterlund)

Men tiden går. Hasse&Tages text är en nostalgisk satir över en förenklad världsbild, framförallt i amerikanska filmer. Stereotyper och klichéer gör det lättare för folket att förstå… typ. Eller ville verkligen filmskaparna att vi skulle förstå? Vad enkelt allting va’, sjunger Monica för att i nästa

Fredagsbiten -74: No Woman, No Cry (Bob Marley & The Wailers)

”No Woman, No Cry" släpptes först i en kortare uppspeedad version på Bob Marley & The Wailers studioalbum Natty Dread från 1974, men skulle inte bli en hit förrän ett år senare. Då som en liveinspelning (albumet Live!) från en konsert på Lyceum Theatre i

Fredagsbiten -74: Seasons in the Sun (Terry Jacks)

1961 släpper Jaques Brel låten Le Moribond (The dying Man), en låt han skrivit på en bordell i Tanger och som handlar om en man som dör av ett brustet hjärta. Han sjunger sitt farväl till; en nära vän – Emile, sedan till en präst,

Loading new posts...
No more posts