Fredagsbiten -74: Men tiden går (Monica Zetterlund)

Men tiden går. Hasse&Tages text är en nostalgisk satir över en förenklad världsbild, framförallt i amerikanska filmer. Stereotyper och klichéer gör det lättare för folket att förstå… typ. Eller ville verkligen filmskaparna att vi skulle förstå?

Vad enkelt allting va’, sjunger Monica för att i nästa vers inse; Vad svårt det blir ju mer man lär sig (nästan med en blinkning åt Dunning-Kruger-effekten?).

Sången kan väl ses som en påminnelse om vikten av att reflektera över historien och dra lärdomar av den för att skapa en bättre framtid för oss själva och kommande generationer. Den känns än mer aktuell idag när många godhetsposörer vill ”skriva om historien” (läs: Tintin, Pippi mfl. och senaste Kulturhusdebatten).

Om inte den sanna historien finns kvar vad har vi då att lära oss av? Hur kan vi då gå vidare och ifrågasätta våra fördomar och vad som varit fel en gång i tiden?

 

Fakta: 20 september 1973 har Hasse&Tages revy Glaset i örat premiär på Berns salonger. Den spelades under hösten -73 med fortsättning till och med 30/3 -74. Under våren -74 turnerade revyn sedan runt i Sverige. Biljetterna lär ha kostat 10 kr/st. SVT spelade in revyn den 7–8 februari -74 (finns på SVT-Play). I oktober -74 släpptes revyn på LP/kassette.

Revyn innehåller klassiska nummer som; Hasse Tellemar, Studsviksvalsen, Kösång, En öl, Efter kaffet, Bolla bolla, Oh vad en lite gumma kan gno, Vad har du i fickan Jan? Änglar finns och Men tiden går.

Melodin bygger på låten As Time Goes By skriven av Herman Hupfeld 1931 för Broadwaymusikalen Everybody’s Welcome! Mest känd är den förstås från filmen Casablanca från 1942.

I denna version, från nöjesprogrammet Caramba! 1989, mimar Monica lite hjälpligt men kolla gärna in Glaset i örat där hon, iförd rödglittrig långklänning och med en cigg i handen sjunger denna klassiker. Det är så bra!

 

Att skriva ett rim som:

Oh Ingrid Bergman log rart

och ömt mot Humphrey Bogart…

… är närmast ett genidrag.