“You can knock me down, step in my face… but don’t you step on my blue suede shoes.” Sjunger Elvis. Och Carl Perkins. Samtidigt.

Låten som gjorde Elvis till stjärna är egentligen skriven och inspelad av Carl Perkins. Han och Elvis låg på samma bolag, Sun Records och det var Perkins – och producenten Sam Philips – som spelade in låten i Memphis i december 1955. Det lär för övrigt ha varit Johnny Cash som föreslog att Perkins, skulle skriva en låt baserad på uttrycket; “Don’t step on my suedes”, Cash hade träffat en svart amerikansk flygare, C. V. White under sin militärtjänstgjöring I Tyskland. White kallade sina blå militära flygskor för ”blue suede shoes” – och det var mycket noga att ingen trampade på dem. Perkins spelade in låten. Den släpptes i januari 1956 och började snabbt klättra på listorna och allt såg ljust ut. Men den 22 mars kraschade Perkins bil på väg till ett framträdande i NBC-TV’s Perry Como Show i New York och skadades svårt. Samtidigt hade Elvis, som nyligen lämnat Sun för RCA, redan hunnit spela in sin version av Blue Suede Shoes i New York i januari 1956. RCA hade köpt loss honom för 40 000 dollar, dåtidens mest uppmärksammade artistövergång. Elvis, som kände både Perkins och Phillips, bad RCA att vänta med att släppa låten som singel för att inte konkurrera med Perkins version. Men när debutalbumet Elvis Presley släpptes i mars, låg låten ändå som första spår.

Medan Perkins låg på sjukhus klättrade Elvis snabbt på listorna, ”I was a poor farm boy, and with ’Shoes’ I felt I had a chance but suddenly there I was in the hospital”, sa Perkins.

Perkins uppnådde aldrig Presleys stjärnstatus, Elvis. Och han visste varför; ”He had the looks, the moves, the manager, and the talent. And he didn’t look like Mr. Ed, like a lot of us did, Elvis was hitting them with sideburns, flashy clothes, and no ring on the finger. I had three kids.” Efter det blev Perkins mer känd som låtskrivare än för sitt scenframträdande. Och även om Heartbreak Hotel blev singeln som låg etta, så var det Blue Suede Shoes som visade en tuffare sida av Elvis – en höftvickande version som slog an något nytt. En ny ungdomskult föddes och Elvis blev den första artisten att samtidigt ha ett #1-album och en #1-singel.

Omslaget var oxå vågat för sin tid: Elvis i svartvitt, live på scen med sin gitarr, namnet rosa och neongrönt. Bilden togs av William V. “Red” Robertson. The Clash snodde idén rakt av till London Calling 1979.

Sam Phillips behöll rättigheterna till Blue Suede Shoes, även efter att han sålt Elvis till RCA – men låten administrerades genom New York-bolaget Hill & Range. Carl Perkins köpte tillbaka rättigheterna till sina Sun-låtar, inklusive Shoes, 1977. Och 2003 förvärvades låten av Paul McCartney och hans bolag MPL Communications.