3069
post-template-default,single,single-post,postid-3069,single-format-video,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-2571

Fredagsbiten 20.05.22

Everything’s gonna be alright this mornin’… Nu blir det reklam! Den 20 maj 1873 får affärsmannen Levi Strauss och skräddaren Jacob Davis ett patent på att tillverka arbetskläder som är förstärkta med metallnitar på speciellt utsatta punkter. Levi hade hade invandrat från Bayern, Tyskland och drev sedan 20 år företag på Sacramento Street i San Francisco som importerade och sålde kläder, tyger mm. (Dry Goods). 

Jacob Davis, invandrad från Lettland, var skräddare i Reno Nevada och stor kund till Levis Strauss. Han kom på att man kunde förstärka arbetskläder men kopparnitar på speciellt utsatta ställen; vid fickor, i botten på gylfen etc. Jacob hade inte kapitalet för att driva idén vidare och patentera den, så han kontaktade Levi och undrade om han var intresserad att gå in som partner. Och, som sagt, 20 maj 1873 fick de sitt palett – U.S. Patent 139,121. 

De tog fram en egen modell av en arbetsbyxa som de kallade XX. 1890 bytte den namn till 501. Hur namnet uppstod vet man inte riktigt, en historia är att det fanns olika avdelningar för olika produktgrupper inom företaget. Avdelning 1–4 var grossistverksamhet och typ private brand och avdelning 5 var för deras egna produkter. XX var deras första egna produkt och fick heta 01, artikelnumret blev 501. 501 är idag en ikon, inom mode men kanske ännu mer som varumärke. Den som aldrig har haft på sig ett par 501:or får gärna kommentera det nedan…

På tal om varumärke… 1982 fick den då nystartade byrån Bartle Bogle Hegarty (BBH) med kontor i Soho, London uppdraget att ”poppa till” Levi’s. I början av 80-talet var det inga kids som gick i jeans. Levi’s associerades med Ronald Reagan och medelålders män i sandaler. 

1985 lanserades den första reklamfilmen –  Laundette; modellen och musikern Nick Kamen kommer in i en ”tvättomat”. Till tonerna av Marvin Gaye’s ”I Heard It Through The Grapevine” tar han av sig sina Wayfarers, häller i en säck med stenar i tvättmaskinen, tar av sig sina nya 501:or och stoppar in, sätter igång maskinen och sätter sig och läser med endast ett par vita boxershorts. Succén var given, reklamhistoria skriven! Försäljningen av 501:or gick upp med 800% (även försäljningen av boxershorts gick i taket).

BBH tog fram ett antal prisbelönta reklamfilmer på samma tema – en klassisk låt i en cool miljö med en bildskön MAN. Hade antagligen inte funkat idag men det gjorde det då… med besked – alla kids ville ha 501:or.

I Swimmer från 1992 använder man John Cheevers novell The Swimmer, som senare blev film med Burt Lancaster i huvudrollen, som backdrop. Dinah Washington sjunger ”Mad About The Boy”.

BBH samarbetade med Levi’s under tjugoåtta, år fram till 2011. Långsiktighet big time… något att tänka på i våra kortsiktiga tider. Under de åren lyckades reklamfilmerna skapa 7 stycken listettor i Europa… av de gamla låtar de använde i filmerna!

Vi väljer att visa Refrigerator från 1988. ”Jeansen i kylskåpet-videon” med låten ”Mannish Boy” framförd av Muddy Waters, skriven av Muddy, Bo Diddley och Mel London. Låten kan tyckas anspela på sex och ”manlighet” men där finns oxå ett politiskt budskap, Muddy som precis flyttat från södra USA till Chicago berättar ”Growing up in the South, African-Americans [would] never be referred to as a man – but as ’boy’.”

Waters har spelat in låten ett antal gånger, denna version kommer från plattan Hard Again (1977) som producerades av Johnny Winter. 

I Refrigarator agerar 80–90-tals modellerna Bruce Hulse och Tatjana Patitz (uppvuxen i Skanör). 

Nu tar vi fredag med Muddy Waters. Om du haft myror i brallorna under vecka så lägg in dem i kylen ett tag… Ha en skön helg!

”I’m a man (yeah)

I spell M

A, child

N

That represent man

No B

O, child

Y…”

 

ps. Galenskaparna gjorde en parodi på Refrigeratorfilmen för sina ”V-Jeans” i tv-serien En himla många program.