3017
post-template-default,single,single-post,postid-3017,single-format-video,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-2571

Fredagsbiten 18.03.22

”Love music – Hate racism!” var slagordet för den den brittiska gräsrotsrörelsen Rock Against Racism (RAR) som bildades i mitten 70-talet som en protest mot tidens våldsamma rasistiska hatgrupper. 18 mars 1977 släppte The Clash sin första singel ”White Riot”. Låten misstolkades först avsiktligt av en del brittiska rasister, fast texten i själva verket uppmanade vita till att stötta svarta i kampen MOT rasism. “White Riot” was a call to arms to white youth to fight back in the same way and have, in the words of the song, “a riot of my own”, replikerade en förbannad Joe Strummer.
Billboard beskriver låten som ”the most controversial song the Clash ever did”.
På SVT play ligger en sevärd dokumentär som hämtat sin titel från ”White Riot – Musik som krossar rasism” och berättar historien om hur Rock Against Racism samlade subkulturer som punk, ska, reggae och new wave i en gemensam front mot de nynazistiska och högerextrema grupperna på 70-talet då landet plågades av lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Några av banden som ”rockade röven” av rasismen var The Clash, Sham 69 och Buzzcocks.
Nu tar vi fredag och drar upp volymen.
Var snälla mot varandra och ha en bra helg!
”White riot, I wanna riot
White riot, a riot of my own
White riot, I wanna riot
White riot, a riot of my own”