2915
post-template-default,single,single-post,postid-2915,single-format-video,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive,elementor-default,elementor-kit-2571

Fredagsbiten 26.11.21

Jag frööööööös! Blå november. Kompakt mörker. Solen checkar ut redan vid halv 4. Vi knaprar D-vitamin, tänder ljus och kryper upp i soffan och tröstar oss med Bruno K Öijer, en glödande poet som skapar magi av orden och musik med sin röst. Denna känsliga rebell föddes i Linköping den 26 november 1951. Han debuterade 1973 med diktsamlingen ”Sång för anarkismen” som trycktes upp på en stencilpress i 300 exemplar, varav hälften delades ut gratis till spärrvakter och annan personal på Stockholms lokaltrafik.
Tanken var att få uppmärksamhet i media, men det blev inte mer än ett par notiser på dagstidningarnas kultursidor. Den lilla upplagan blev snabbt slutsåld men fick knappast den uppmärksamhet som Bruno K Öijer önskade, trots beröm från kritikerna. Men med sin suggestiva poesi och bombastiska framträdande på klubbar och festivaler fick han snabbt kultstatus. Få andra poeter lockar en så stor publik även utanför de etablerade litteraturkretsarna, och genom åren har han framträtt tillsammans med bl a Thåström, Fläskkvartetten och Kent. Själv säger han så här: ”Jag har befriat den svenska poesin från boksidan, jag har aldrig varit nöjd med att bara publicera böcker. Mötet med publiken och den atmosfären betyder väldigt mycket för mig – som vilken artist som helst.”
Veckans fredagsbit lyser upp första advent med glödhet poesi från ett framträdanden från Orionteatern 1969 när han reciterar sin dikt ”Jag frös”.
Vi skålar i rött för Bruno K som blir 70 idag!

”jag måste anat en blå strimma under

alla lager av svärta”