2746
post-template-default,single,single-post,postid-2746,single-format-video,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive

Fredagsbiten 28.05.21

Den 28 maj 1908 föddes den brittiska journalisten och författaren Ian Lancaster Fleming, i Mayfair i London. Det sägs att han var en medelmåtta i skolan och drömde om att leva ett dekadent agentliv, men det gick ju inte, så han stoppade in agentdrömmarna i en bok istället. Den första boken han skrev om sin karaktär agenten som fick namnet James Bond var Casino Royal från 1952 och det blev som vi alla vet hyfsat många böcker genom åren, Fleming själv dog till följd av sitt dekadenta liv redan 1964 medan hans brittiska agent 007 med rätt att döda fick evigt liv på vita duken. Men det skulle dröja ända till 2006, innan hans första bok filmatiserades som officiell Bond-film. Innan dess hade den filmatiserats för amerikansk tv-kanal (1954) och som parodi på hela Bond-fenomenet (1967).
Casino Royal är också den första filmen med Daniel Craig i huvudrollen. Craigs start på Bondkarriären gick sådär. Många fans kritiserade valet av Craig (andra heta namn var Clive Owen, Olando Bloom, Jude Law och Hugh Jackman). Några Bondfans gick så långt att man hotade att bojkotta den nya filmen och drev en intensiv kampanj mot den nye huvudrollsinnehavaren. Men hos skådespelarkollegorna var tongångarna positiva och han hade stöd hos sina föregångare; Pierce Brosnan, Sean Connery, Roger Moore och Timothy Dalton. När premiären av filmen närmade sig började Bondfansen att svänga. Trailern till filmen fick mycket positiv kritik och de första recensionerna av Craigs insats var närmast lyriska. En del filmrecensenter menade t o m att han var den bästa Bond någonsin. I ”Casino Royale” märktes en strävan efter att gå tillbaka till rötterna, inte minst genom valet att basera filmen på Flemings första roman och den råa och brutala ton som präglar den. Samtidigt var det uppenbart att producenterna ville markera en nystart, vilket bland annat märktes när Bond beställer en vodka martini. När bartendern frågar om han vill ha den skakad eller rörd svarar 007 snabbt att han inte bryr sig om vilket.
Själv är jag ingen direkt Bond fan, gillar inte actiongrejen, men miljöerna och musiken, speciellt i de gamla filmerna ger Bondfilmerna en odödlig magi. Jag väljer titellåten till Casino Royal You Know My Name, skriven av sångaren i Soundgarden och Audioslave, Chris Cornell tillsammans med David Arnold. Det är den första Bondlåten som sjungs av en man sedan 1987 års A-ha-låt The Living Daylights. Till skillnad ifrån de flesta andra Bondlåtarna nämns inte filmens titel i låten, och Casino Royal stack också ut eftersom det var den enda boken där Fleming lät Bond visa sårbarhet, något Chris Cornell tog fasta på när han skrev låttexten. Det känns sorgligt så här i efterhand. Elva år senare, 18 maj 2017, tog Chris Cornell sitt liv mitt under en pågående turné med Soundgarden. Bara timmar innan konserten på Fox Theatre i Detroit twittrade han ”#Detroit Finally back to Rock City!!! @soundgarden #Nomorebullshit” Konserten avslutades klockan 23.15. Då Cornells fru inte fick tag i honom, ringde hon en säkerhetsvakt som fick bryta sig in i hotellrummet. Men det var för sent. Chris Cornell hittades död på badrumsgolvet. Ingen vet vad som rörde sig i hans tankar när han sjöng sin sista sång, en cover på Led Zeppelin-klassikern ”In my time of dying”. Låten inleds med textraderna – In my time of dying Want nobody to mourn” – ”När det är min tur att dö, så vill jag inte att någon sörjer”. Men Chris Cornells stjärna lyser stark på musikhimlen.
Vrid upp volymen och låt ljuset komma in!
Nu tar vi helg och hoppas på sol och sommarvärme.
”When the storm arrives would you be seen with me”