Fredagsbiten 29.01.21
Måndagen den 29 januari 1979, vid halv nio på morgonen sätter sig 16 åriga Brenda Ann Spencer vid fönstret i sin bostad i San Diego och börjar att skjuta mot skolan som ligger på andra sidan gatan. Där står eleverna som väntar på att rektor Burton Wragg skall öppna grinden och släppa in dem. Efter ca 20 minuter hade hon skjutit 36 skott, då var 2 personer döda (en av dem är rektorn) och 8 barn och en polis skottskadade.
Efter föräldrarnas skilsmässa bodde Brendan med sin pappa Wallace. De levde i misär, sov på en gemensam madrass i ett av husets rum. Wallace var alkoholiserad och gillade att jaga.
Brenda var ett problembarn, och var ofta borta från skolan. 1978 ansågs hon självmordsbenägen och i december samma år gjordes en psykiatrisk utredning som konstaterade att hon led av en djup depression. Det rekommenderades att hon borde läggas in på sjukhus. Dock gav hennes pappa ej sitt medgivande till detta. Hon önskade sig en radio i julklapp men istället fick hon ett gevär av sin pappa, en Ruger 10/22 halvautomatiskt av kaliber 22 med kikarsikte och därtill 500 patroner.
Brendan berättar själv att hon hela veckan innan denna måndag var hemma, drack whiskey och tog droger bl.a PCP – ”angel dust”. Strax efter åtta på måndagsmorgonen tyckte hon sig se flera ”kommandosoldater” som närmade sig hennes hus, hon tog fram sin julklapp och började skjuta.
Första polisen var snabbt på plats men han blev skadeskjuten i halsen. Efter skottlossningen inleddes en 6 timmar lång belägring utanför där det förhandlades med Brenda om att kasta ut sitt vapen och komma ut. Till slut, när polisen lovat att hon skulle på ett meal från Burger King, kom hon ut. Under tiden hon var kvar i huset hade journalister ringt och pratat med Brenda, någon säger sig ha frågat varför (Tell me why?) hon gjorde det och fått svaret: ”I don’t like Mondays. This livens up the day”. Någon hävdar att svaret var ”I hate Mondays”. Detta minns Brenda inte själv, hon och hennes advokat har sökt efter svar och nån form av inspelning som verifierar detta men ej lyckats hitta nån sån…
Något helt annanstans, i en radiostudio, sitter Bob Geldof och gör en intervju när telexmaskinen började printa ut ett meddelande om dådet. Att anledningen till skjutningen var för att någon inte ”gillade måndagar” fastnade hos Bob och tillsammans med Boomtown Rats keyboardist Johnnie Fingers skrev han låten ”I don’t like Mondays”. Låten släpptes sommaren -79 och blev en stor hit… bandets största (och enda?). Dock dröjde det ända till 2019 innan Johnnie, efter en överenskommelse med Bob och en fet check, fick credit som medförfattare till låten. Geldof har under senare år sagt att han ångrar att han skrev låten eftersom den gjorde Brenda Spencer känd… men men degen skall in och hade han inte skrivit den låten kanske inte Live Aid hade blivit av och han hade kanske inte blivit Sir Bob Geldof.
2020 släppte Clara Clementine Eliason sin utmärkta debutbok ”Mot San Francisco”. En gripande historia som är löst baserad Brenda och skolskjutningen på Cleveland Elementary School i San Diego, väl värd att läsa… eller att lyssna på! Ljudboken är uppläst av Lo Kauppi.
Skolskjutningen på Cleveland Elementary School i San Diego var inte den första i USAs historia men väl en av de som ”skapade en trend” med skolskjutningar. Varje gång en ny skolskjutning inträffar tänker hon på det.
Brenda Ann Spencer blev dömd till ”25 to life” och avtjänar fortfarande sitt straff på California Institute for Women, Corona, California.
”And school’s out early and soon we be learning
And the lesson today is how to die…”
#fredagsbiten #aaaccc #idontlikemondays #boomtownrats #bobgeldof #brendaspencer #motsanfrancisco #claraclementineeliason #tgif #psykiskohälsa #mentalhealthproblem