2335
post-template-default,single,single-post,postid-2335,single-format-video,stockholm-core-2.1.6,select-theme-ver-7.5,ajax_fade,page_not_loaded,,qode_menu_,wpb-js-composer js-comp-ver-6.5.0,vc_responsive

Fredagsbiten 10.07.20

Fredagsbiten 10 juli. Det finns ett fåtal människor som platsar under beskrivningen legendarisk. Den Chicago-födda sångerskan Mavis Staples född 10 juli 1939, är definitivt en sådan. Den som lyssnat på henne förstår varför. När hon var liten retade de andra barnen henne för hennes väldiga manliga röst, själv tyckte hon inte det var något konstigt eftersom både hennes mamma och mormor också hade kraftfulla röster. Redan som elva-åring började hon sjunga tillsammans med sin far Pops Staples (1914-2000) och sina syskon, Pervis, Yvonne och Cleotha i The Staple Singers. 1964 gifte hon sig med Spencer Leak, men äktenskapet blev kort eftersom Staples inte ville avsluta sin musikkarriär för att bli hemmafru. Hon har inga barn. 1969 gjorde hon sin solodebut och sedan dess har det fortsatt. Mavis Staples turnerade så sent som förra året i snitt 200 dagar per år, 2019 var hon senaste i Sverige och hon håller fortfarande på. Samma år som hon fyllde 80 släppte hon ett nytt livealbum som spelades in på hennes 79:e födelsedag under en konsert på Union Chapel i London. I samma veva gjorde hon s också ett oerhört hyllat samarbete med irländska sångaren Hozier. Tillsammans skrev de låten ”Nina cried power”, som är lika mycket en hyllning som en påminnelse om de många artister som på olika sätt kämpat för att göra sin röst hörd – däribland Mavis själv, som under många år varit en människorättsaktivist. 

Respekt och hatten av från oss.

Vrid upp volymen, njut av musiken och känn livet i er!

It’s not the song, it is the singin’
It’s the heaven of the human spirit ringin’
It is the bringin’ of the line
It is the bearin’ of the lie
It’s not the wakin’, it’s the risin’
And I could cry power (power)