Fredagsbiten 21.09.18
Den 21 september 1972 – en avgörande dag för franska revolutionen. Efter folkets uppror antogs en ny konstitution. Monarkin upphävdes, republiken utropades. De nya makthavarna ville dock se kungen Ludvig XVI död, eftersom de var rädda att han skulle kunna ta tillbaka makten, så han ställdes inför rätta, dömdes för förräderi och avrättades med giljotin – framför en jublande folkmassa. Nio månader senare avrättades även hans hustru, Marie Antoinette.
Veckans låt skrevs ungefär 200 år senare av en av den då 19-åriga satirikern och samhällskritikern Gil Scott Heron. Scott-Heron föddes 1948 i Chicago, Illinois, men växte upp i sin mormors hemstad Jackson, Tennessee. Stolt, stark och rakryggad har han fört svarta amerikanska musiktraditioner inom fusion, spoken word och jazz poetry in i 2000-talet utan minsta tanke på att låta sig kuvas eller tystas. Att finna sanningen genom enbart allvar var knappast Gils modell, för att verkligen förbättra vår värld krävdes humor menade han.
”I’ve always had questions about what it meant to be at protester, to be in the minority. Are the people who are trying to find peace, who are trying to have the Constitution apply to everybody, are they really the radicals? We’re not protesting from the outside. We’re inside.”
Gil Scott Heron har kallats för både ”Hiphopens gudfader” och ”Den svarta Bob Dylan”, och han var aktiv ända fram till sin död 2011. I en hyllning på Twitter skrev Chuck D från Public Enemy, ”Vi gör vad vi gör och hur vi gör det på grund av dig”.
#aaaccc #fredagsbiten #franskarevolutionen #revolution #rebels#gilscottheron #therevolutionwillnotbetelvised #fraternite #egalite#liberte