Hur förändrar man en arbetsplats där inte alla vill förändras?
”Det finns en väldigt stark tendens i stora organisationer att cementera och lyfta fram det mediokra. Man kanske vill att det ska vara som hos Darwin, där de som är bäst på att förändra sig överlever, men där systemen är så tröga att det man i själva verket premierar är de som följer status quo.”
Omvärldsanalytikern Carmen Medina har skrivit boken ”Rebels at work: A handbook for leading change from within”. Läs intervjun med henne ur DNs weekendbilaga.
Under sina 32 år inom CIA lärde hon sig en del om hur stora organisationer fungerar – och hur de inte fungerar. Nu gör Carmen Medina ny karriär som rådgivare om hur man undviker att hamna efter i en snabbt föränderlig värld. Här ger hon nio råd om hur man förändrar en arbetsplats där inte alla vill förändras.
En rebell på jobbet. Det var så hon döpte sin första bok, ”Rebels at Work” (O’Reilly, 2014), och det är så hon alltid har sett sig. Carmen Medina, 63, rekryterades till CIA som analytiker 1978, direkt från universitetet i Georgetown, och när omvärlden förändrades, efter Reagan-eran och med kommunistdiktaturernas fall i Östeuropa blev det uppenbart för henne att även en organisation som CIA måste moderniseras. Med genombrottet för internet på 90-talet blev det bara ännu tydligare: en helt ny värld öppnades för analytikerna på byrån. Men strukturen var lika stel som tidigare.
– Det var då min karriär började ta fart på riktigt. Jag brydde mig inte om att folk var emot mina idéer. Jag såg att de måste genomföras och hittade sätt att få dem genomförda, säger Carmen Medina när jag träffar henne i Austin, på digitalkonferensen South By Southwest.
Det var inte lätt. Medina predikade bland annat större öppenhet, i en organisation vars hela fundament vilar på hemligheter. Men hon var van vid motstånd.
– Jag är kvinna, från Puerto Rico, kraftigt byggd, med stort krulligt hår och är ganska högljudd och bestämd av mig. Så att ses med skepsis var inget nytt för mig direkt.
Men hon lyckades – och klättrade till toppskiktet inom CIA, till vice direktör för den gigantiska analysavdelningen och med plats i organisationens högsta ledningsgrupp. Sedan sade hon upp sig 2010, gick till konsultfirman Deloitte – och insåg snabbt att det inte bara var CIA som led av det hon kallar SOS: Stor Organisation-sjukan.
Två saker som alltid överskattas är beslutsfattande och strategiarbete. Man måste alltid våga ifrågasätta besluten.Nu är hon inne på sin tredje karriär, som författare och föredragshållare om konsten att åstadkomma förändring på jobbet, både som ledare och anställd – och om hur man undviker att bli omkörd, i en värld som rullar på allt snabbare.
– Det finns en väldigt stark tendens i stora organisationer att cementera och lyfta fram det mediokra. Man kanske vill att det ska vara som hos Darwin, där de som är bäst på att förändra sig överlever, men systemen är så tröga att det man i själva verket premierar är de som följer planen, som bevarar status quo.
Hon tar några exempel:
– Två saker som alltid överskattas är beslutsfattande och strategiarbete. Det finns en kult kring beslutsfattande; det är något riktiga män gör. Men man måste alltid våga ifrågasätta besluten: se till att de verkligen vet vad de fattar beslut om. Samma sak med företagsstrategier: de tar upp oändligt mycket tid i en organisation, men de handlar nästan alltid bara om att rabbla upp en massa plattityder.
– Jag fick mitt första större chefsuppdrag och började genast ändra på mig själv och bete mig på ett typiskt chefigt sätt. Sedan vaknade jag upp en dag och insåg att om inte ens jag stod ut med mig själv och mitt sätt att leda skulle nog inte andra heller göra det. Då började jag vara mig själv och insåg att man kan – och måste! – vara rebell även som chef. Det är ens ansvar för att inte fastna i och göda det mediokra som annars bara befäster trögheten i ens organisation.
Hennes filosofi är enkel: du har en begränsad tid i livet och det är bara upp till dig själv att se till att du uppnår det du vill uppnå. Då kan du inte acceptera det som är dåligt, hos dig själv eller på jobbet, utan måste ta ett eget ansvar för förändringen.
– Nu för tiden rekommenderar ju till och med Harvard att man som ledare måste ge sina medarbetare mandat och möjlighet att förverkliga sina idéer, så det har hänt en del. Men man måste ständigt vara vaksam så att man inte fastnar i sina egna fördomar och förväntningar. Jobbet blir aldrig klart.
Här är Carmen Medinas nio bästa råd för att bli en ”förändringsagent”: att utvecklas på jobbet och få din organisation att utvecklas med dig:
1. Var ditt bästa jag på jobbet
– Stora organisationer drivs mot konformitet, att alla ska vara så lika som möjligt. Det är onaturligt för individen. Bejaka olikheterna i stället, så blir det en mer dynamisk arbetsplats. Fundera på när du trivs bäst på jobbet: vad det är som ger dig energi och får dig att känna att du bidrar och trivs. Försök sedan ägna dig så mycket som möjligt åt det. Prioritera din förändringskalender och försök att komma bort från det i kalendern som bara bevarar status quo.
– Som chef har du samma uppgift: låt folk göra det de är bra på. Det vinner alla på. Alla ska inte göra allt.
2. Gör de svåra sakerna bit för bit
– Trygghet är en illusion, det handlar mest om att du inte vågat ta tag i de svåra utmaningarna. Ju svårare något är, desto viktigare är det att inte brytas ner av det. Världen förändras runt dig och om inte du förändras kommer det att bli dig övermäktigt.
– Ta det i små steg: mikrosteg om det behövs. Du kan inte förändra andra eller sättet ett företag fungerar på över en natt. Ha tålamod, men tappa aldrig drivet. Att vara rebell på jobbet är inte detsamma som att göra revolution: ett högljutt uppror får sällan någon verkan. Bestäm dig i stället för hur många procent av din vardag du ska förändra det här året. Ge dig tuffa, men rimliga utmaningar. Ganska snart kan du se tillbaka och se att det faktiskt skett en ganska stor förändring. Som dessutom består.
3. Säg inte nej
– Jag är inte så förtjust i nej-sägare. De tillför sällan något i en organisation. De är inte rebeller, snarare pessimister. Då är det bättre att förklara vad det är man ifrågasätter: ställa de frågor man behöver för att kunna säga ja. Eller visa på en alternativ väg. Man uppnår nästan aldrig något genom att ställa sig i vägen och vägra. Var öppen för förändring och visa att du tar ansvar, men säg inte nej reflexmässigt. En del säger ”laga inte det som inte är trasigt”. Vänd på det tankesättet: säg att ”det som är bra går alltid att göra ännu bättre”.
4. Förstå varför andra säger nej
– Som chef, rebell eller förändringsagent kommer du alltid att stöta på motstånd och nejsägare. Det är inte alltid de som har fel. Det kan vara du själv som inte presenterat din idé på ett tillräckligt övertygande sätt. Du måste förstå psykologin i en organisation och att förändring tar tid: mycket längre tid än de flesta rebeller räknar med. Fira de små segrarna i stället för att ge upp.
5. Hitta allierade som kan hjälpa dig att driva igenom dina idéer
– Det är inte ditt ego som är det viktigaste, utan att dina idéer blir genomförda. Bli inte bitter och besviken om du inte blir lyssnad på, utan hitta kollegor som kan hjälpa dig att driva igenom det du tror på. Man blir bara en effektiv förändringsagent om man är bra på att samarbeta. Det går inte att soloköra. Be om hjälp: ingen bra chef kommer att klandra dig för det.
6. Sök dig till dem som inte är som du
– Du utvecklas inte om du bara umgås med dem som är lika dig själv. Försök hitta en ”thinking buddy”, en samtalspartner, som är så olik dig som möjligt. Om du är Nalle Puh: hitta Ior. Förstå varför hen tänker som hen gör. Det får dig att se på dina egna tankar på ett nytt sätt och får dig att utvecklas. De bästa teamen på ett jobb består alltid av väldigt olika personligheter. Mångfald berikar på riktigt, på alla sätt. Var inte rädd för att det blir stökigt ibland. Kontroverser är inte skadliga.
7. Ställ dumma frågor
– Mitt enskilt viktigaste råd är alltid: fråga, när du inte förstår. Det är ingen skam att inte veta allt – och genom att ställa de smarta, dumma frågorna kan du ofta avslöja att det som föreslås i själva verket inte är så genomtänkt. Jag har många gånger förbluffats av hur ofta det som en chef eller en kollega föreslår i själva verket vore helt fel att göra, eftersom de inte har koll på de mest fundamentala sakerna. Jag brukar alltid fråga ”Är det lagligt? Är det tillåtet? Vilka resurser finns för att genomföra det? Hur vet vi att det här är rätt?” Den sortens frågor.
8. Var skeptisk till stora idéer och färdiga lösningar
– Bli inte frälst av en trend eller ett synsätt eller ens av de här råden, ha ha. Det finns inga paketlösningar som fungerar, utan allt handlar om nyanser och att skapa sin egen fungerande modell – och sedan ständigt våga ifrågasätta den. Var en kritisk lyssnare, inte en andäktigt troende. Och var alltid skeptisk till dem som pekar på ”best practices” och försöker härma andra företag. Man kommer ingen vart genom att härma andras historiska framgång.
Och så hennes allra sista råd:
9. Det finns alltid resurser
– Tro aldrig din chef om hen säger att det inte finns pengar i budgeten. Det finns alltid pengar i budgeten: det handlar bara om prioriteringar.
Fakta.Carmen A. Medina Skrev boken ”Rebels at work: A handbook for leading change from within” tillsammans med Lois Kelly. En bok om hur medarbetare tillsammans kan få sina chefer att bejaka förändring.
Medina är född i Puerto Rico, studerade vid Georgetown University i Washington och arbetade inom den amerikanska underrättelsetjänsten CIA under 32 år. Efter det har hon arbetat som konsult på Deloitte, för att utbilda medarbetare och kunder i innovativt och oberoende tänkande. Hon gick där under smeknamnet ”Yoda”. I dag är hon fristående konsult och författare.
Förra veckan föreläste hon på digitalfestivalen SXSW i Austin under rubriken ”The Mediocrity Trap”.
https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/sa-blir-du-en-framgangsrik-rebell-pa-jobbet/