Mer flum.

Ingen algoritm i världen kan återskapa känslan i det perfekta brygghoppet en solig sommardag. Men kanske har vi blivit så ovana vid det som inte går att mäta att vi ibland avfärdar det som flummigt.

Allt ska ha ett mål: vi ska träna för att bli starkare, läsa för att bli smartare, nätverka och spendera vår ledighet med att prestera för att bocka av mätbara upplevelser på en digital bucketlist. När vi pratar med en AI söker vi det mest effektiva, färdiga svaret. 

Sokrates och Platon menade att det är i den levande, oförutsägbara dialogen som människan utvecklas. Einstein lyfte fram fantasin  som viktigare än kunskapen, eftersom kunskapen begränsar oss till det vi redan vet. 

Att ”flumma” är inte att vara oseriös. Det handlar om att återta rätten till din egen fantasi, din lekfullhet och din lust. Det handlar om att våga ha tråkigt, våga göra fel och våga göra saker bara för att.

Vad kännetecknar då en människa som är bäst förberedd för framtiden? ”Hon är fri och levande i förhållande till det okända”, menar filosofen Ingemar Hedenius och Lars Strannegård, professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

Så. Gör ett hopp från bryggan utan att någon filmar det. Låt samtal få tappa tråden. Låt tankarna flyga fritt. Ligg i gräset och titta på molnen tills du glömmer bort vad klockan är. Tomglo.

Det är nämligen där. I det fria. I det öppna, levande och oförutsägbara. I ögonblicken. I det som inte går att mäta, som de stora upptäckterna finns.

Med önskan om en härligt flummig sommar!

Maria & Anders