Fredagsbiten A1: Gloria: In Excelsis Deo (Patti Smith)
“Jesus died for somebody’s sins, but not mine…” Första raden på öppningsspåret från Patti Smiths debutalbum Horses är inte bara en uppgörelse med hennes egen Jehovas vittne-barndom, utan en protest mot all organiserad religion. Orden kommer från dikten Oath som hon skrev som tjugoåring. Patti Smith placerade dem i en låt som började som Van Morrisons Gloria (1964), men som hon fullständigt gjorde till sin egen. En poetisk explosion. Titeln Gloria: In Excelsis Deo (Ära vare Gud i höjden) hämtade hon från en katolsk hymn. Patti pratsjunger med frenetisk energi, nästan mässar: “People say ‘beware!’ / But I don’t care / The words are just rules and regulations to me.”
Patti Smith föddes i Chicago 1946 och växte upp i New Jersey, 1967 hoppade hon av sin lärarutbildning och tog bussen till New York – med bara några dollar på fickan. Nästan direkt träffade hon sin själsfrände Robert Mapplethorp och 1969 flyttade de in på mytomspunna Chelsea hotel, den bohemisk fristaden där bl a Bob Dylan, Jimi Hendrix, Janis Joplin, William S. Burroughs, Joni Mitchell, Leonard Cohen bott. I självbiografin Just Kids berättar hon om en intensiv tid fylld av kreativitet och aktivism i navet för New Yorks avantagarde i början av 70-talet.
Smith hade redan spelat in singeln Hey Joe / Piss Factory, men Horses blev hennes verkliga debut.
Horses, producerad av John Cale (ex–Velvet Underground), släpptes den 10 november 1975. Bandet hade hittat sitt eget sound: Lenny Kaye (gitarr), Ivan Král (gitarr), Richard Sohl (keyboards) och Jay Dee Daugherty (trummor).
“We’d do chordal riffs over which Patti would chant, poeticize, and tell stories. We never thought about it becoming as big as it did,” minns Lenny Kaye.
Omslaget till Horses, med Robert Mapplethorpes ikoniska svartvita porträtt fångade känslan i musiken: rak, sårbar och androgyn. “Det har en attityd och energi som gör att det aldrig åldras”, skrev Jan Gradvall.
Horses nådde som bäst plats 47 på Billboard men kom att inspirera generationer. Rolling Stone placerade det som #44 på listan The 500 Greatest Albums of All Time. 2011 fick hon Polarpriset.
För Patti Smith var Gloria ingen provokation mot Jesus, utan ett statement om frihet.
“That’s the start of my evolution as a young person that got me to Horses.”
Fem decennier senare står Patti fortfarande på scenen – lika ödmjuk lika kompromisslös. Hennes blick söker inte bekräftelse. Hon bara står där, med orden som vapen och böner på samma gång.
“A writer or any artist can’t expect to be embraced by the people… You just keep doing your work because you have to, because it’s your calling.”
Vrid upp volymen och HÖR Patti!
PS. Nu i veckan (den 4 november på Robert Mapphletorps födelsedag), släppte hon fortsättningen på Just Kids, memoarboken Änglars bröd, en hyllning till friheten, konsten och skapandet och magin i livet.