Fredagsbiten – A1: Motorhead – Motörhead (1977)
Idag raketbränsle! Vad passar bättre en småruggig oktoberfredag än inledningsspåret på Motörheads debutalbum från 1977. Motorhead var den sista låten Lemmy Kilmister skrev för Hawkwind. Den släpptes i orignalversion som B-sida på singeln Kings of Speed på United Artists Records i mars 1975. Låten skrevs på Hyatt Hotel (mer känt som The Riot House) i West Hollywood när han var på turné med Hawkwind 1974. På hotellet bodde också Roy Wood och Wizzard. ”I got this urge to write a song in the middle of the night. I ran downstairs to the Wizzard room, got Roy’s Ovation acoustic guitar, then hurried back to mine. I went on to the balcony and howled away for four hours. Cars were stopping and the drivers were listening then driving off, and there I was yelling away at the top of my voice.” berättar Lemmy om hur låten kom till.
Kort därefter fick han sparken från Hawkwind efter att ha åkt fast för droginnehav, och låten blev startskottet för hans nya band. Där hittade den sin rätta form; Snabbare! Hårdare! Råare! Lemmy hade först tänkt att bandet skulle heta Bastard, men skivbolagsfolket menade att det skulle ha avskräckande effekt hos tv-kanalerna. Bandnamnet blev istället Motörhead (speed freak på brittisk engelska och typ raggare/fartdåre på amerikansk engelska). Idén att döpa bandet efter en låt (eller tvärtom) är de förstås inte ensamma om; andra som gjort likadant är t ex Black Sabbath, Talk Talk, Visage, Bo Diddley, Kool & The Gang och Iron Maiden…
Debutplattan spelades in på två dagar i Escape Studios i Kent, med producenten John ”Speedy” Keen. Bandet bestod av ”Fast” Eddie Clarke, gitarr och sång, Phil ”Philty Animal” Taylor, trummor och Lemmy med sin brutaldistade bas och hesa röst. Rått, snabbt och skitigt. Lemmy själv dömde ut soundet som “pretty dreadful” – men där fanns magi!
Lemmy ville att musiken skulle vara ”fast and vicious, just like the MC5″. Hans statement var; ”concentrate on very basic music: loud, fast, city, raucous, arrogant, paranoid, speedfreak rock n roll … it will be so loud that if we move in next door to you, your lawn will die”.
På omslaget introducerades bandets maskot Snaggletooth, the War-Pig, designad av Joe Petagno – som skulle bli en del av Motörheads visuella identitet – en kombination av en björn-, varg- och hundskalle med vildsvinsbetar. Och så de heavy metal-prickarna som placerades över det andra o:et (det fanns alltså inget språkligt syfte att förändra uttalet, vilket ibland kan orsaka missförstånd, t ex för det brittiska speed bandet Tröjan). Spın̈al Tap, parodierade det hela genom att placera prickarna över en konsonant.
Motörhead är ett av rockvärldens starkaste varumärken. De höll på i fyrtio år. De gav officiellt ut 22 studioalbum och släppte sitt sista album Bad Magic (2015). Lemmy dog den 28 december 2015, strax efter sin 70-årsdag på julafton.
Lemmy Kilmister blev en av rockens odödliga ikoner – ett ord han själv aldrig skulle använt; ”I hate the word ‘icon’. It makes me sound like a religious painting. I’m still here, still playing. Icons are dead.”. Nu har han varit död i snart tio år och hans distade bas och skrovliga röst hörs mer än nånsin. Han är idag trots allt – mot sin egen vilja – en ikon!
Han inledde alltid sina konserter med; ”We are Motörhead. And we play rock and roll!” Och det är så han lever kvar.
Så vrid upp volymen på max och släpp taget om veckan!