Fredagsbiten A1: We’re Only in It for the Drugs No. 1 (Ebba Grön)

”Det finns inget att göra i den här trista förorten, Det finns ingenting här för oss, Nä ursäkta jag överdrev lite grann, Vi kan ju knarka, supa och slåss, Så har det alltid varit här ute, Ingen jävel har brytt sej om oss, Man ska va som en zombie, va nöjd med sin lott, å aldrig fråga om nåt”

Ett skrik från Stockholms södra förorter. Per-Albins folkhem har förvandlats till ett grått DDR-Sverige.Tristessen är total och den stora drömmen om förorten är krossad.

Det är slutet av 70-talet och Thåström, Fjodor och Gurra är förbannade, riktigt förbannade. Kommunen har precis förbjudit Musikföreningen Oasen att använda Medborgarrådets lokaler i Rågsved… de ansåg att föreningen misskött lokalerna! Det demonstrerades och ropen skallade; ”Oasen mot asen” och ”Kräv en Oas i varje förort”. Ebba skrev låten – som många anser är en av deras bästa. Och en av den svenska punkens viktigaste låt!
Albumet We’re Only in It for the Drugs spelades in i september–oktober 1979 i en nedlagd industrilokal på Fatbursgatan, på Söder i Stockholm med Mistlurs (skivbolag) mobila 8-kanals mixerbord. Inspelningstekniker och producent var Stefan Glaumann.

Fredagsbiten A1 idag är alltså: We’re Only in It for the Drugs No. 1 från albumet We’re Only in It for the Drugs av Ebba Grön. Ha en skön helg och skrik med i texten om förortsångest, utanförskap och zombies…

 

”Dom sa stopp, det här verkar vara
Rena jävla anarkin
Dessutom uppför ni er som
Nåra jävla svin
Det tyckte alltså den svenska byråkratin
Det tyckte alltså vår stolta maskin”

”Där kan vi sluta tänka
Så får dom som dom vill
Därute kan vi viska
Medan tunnelbanan går förbi”