Fredagsbiten A1: Panicburgh City (Atomic Swing)

12 februari 1993 släpper Atomic Swing sitt debutalbum A Car Crash in the Blue.
Ihop med The Creeps och några till var Atomic Swings svängiga rock-/popmusik själva sinnebilden av det tidiga 90-talet. Det var färgglatt och allt hängde liksom ihop; musik, tv, reklam, mode, humor, grafisk form och Stockholm was the place to be.
Plattan innehåller ett gäng låtar av hit-karaktär; Stone Me Into the Groove, In The Dust, Smile och Panicburgh City – som de för övrigt inte spelade när jag såg dem på Pustervik härom veckan!
Första gången jag såg dem var 1992 på en lastbåt nånstans ute i Nacka. Tidningen Z firade 5-års jubileum och hade samtidigt lanserat reklamtävlingen Guldkorpen där vi (Göteborgs Annonsbyrå) hade fått med ett antal bidrag, tror att diplomet glömdes i nån taxi tillbaka till stan. Alla var där – alkoholen flödade och en truck körde ständigt in nya pallar med mat från McDonalds. I ett hörn av lastbåten kund man testa nässköljning (som tydligen var nåt nytt i huvudstaden på den tiden…) i ett annat hörn stod ett band och körde. Bandet var Atomic Swing – min kamrat Herr P hade tipsat om dem, han hade hört singeln Stone Me Into the Groove spelas på radion veckan innan – tror att de körde 4 låtar varav Stone Me… 2 ggr.

Atomic Swing startades 1992 av Niclas Frisk som var/är bandets frontfigur, gitarrist, sångare och låtskrivare. Han hade ett förflutet i Persons Pack och Traste Lindéns Kvintett.

Första låten på albumet är alltså Panicburgh City, och dagens låt. Den startar med ett fränt gitarriff och lite kör-do-do. Snygg brygga och svängig refräng, kul med tonartshöjningen à la dansband/country i slutet av låten.

Omslaget till A Car Crash in the Blue är en tydlig pastisch eller homage av filmaffischen till Jean-Luc Godards film Sympathy for the Devil (1968).

Andres Lokko skriver, lite förväntat i sin recension av plattan i Pop #2 (april 1993): ”Atomic Swing har redan hamnat i samma fälla som The Creeps … — de är så harmlösa och småskojiga att ingen kan tycka illa om dem. Men därför är det också nästintill omöjligt att älska dem.”

 

Tycker som sagt att det svänger bra, nu kör vi!

”But all inspiration that I found that you had
Is now more like the opposite of living dead
So if isolation some day will go to my head
Show me no pity, it’s holiday in Panicburgh City”