Fredagsbiten A1: Planet Claire (The B-52’s)
Idag blir det en blinkning ut i rymden. Planet Claire är en grym retrofuturistisk partystarter från 1979. Det känns som den lika gärna kunde vara inspelad idag. Det superlånga introt börjar med en morsesignal, blippande walkie talkieljud och en uppspeedad rytmisk basgång inspirerad av Henry Machinis Peter Gunn Theme från den amerikanska tv-serien om privatdetektiven Peter Gunn från 1958 – troligen av musikhistoriens mest samplade riff. Man kan lätt göra en egen spellista med kända Peter Gunn-tolkningar t ex; Blues Brothers, Duane Eddy, Emerson, Lake & Palmer, The Cramps och Art of Noise.
Katie Piersons skruvade stämma ylar ikapp med hennes Farfisa-orgel och först 2.30 in börjar Fred Schneider pratsjunga om en mystisk kvinna i rymden. Texten avslöjar inte så mycket om Claire men hon kör en Plymouth Satellite, som färdas med ljusets hastighet…
Morsesignalen i början av låten – ”NAWS DE CFH – ZKR F1 3394…..” är en autentisk anropssignal hämtad från den kanadensiska marinbasen Canadian Forces Station Mill Cove i Hubbards, Nova Scotia.
Planet Claire blev en stor hit och har blivit en av The B-52’s signaturlåtar, som publiken aldrig tröttnar på och som i princip alltid är med på deras setlist.
Senare har Katie Pierson sagt att hon var missnöjd med att producenten Robert Ash mixat hennes röst med diverse effekter som fick den att låta som en synt och sa att hon föredrog soundet på liveversionen.
The B-52’s bildades under en lång partynatt på en kinakrog i Athens, Georgia, långt innan staden blev ett nav för alternativ musik. Cindy Wilson och hennes bror Ricky Wilson, Kate Pierson, Keith Strickland, och Fred Schneider fick feeling och improviserade ett jam efter att ha delat en Flaming Vulcano (en flamberad cocktail som serverades i en vulkanliknande enliters kupa). Idén till bandnamnet The B-52’s kom från de så kallade ”beehive-frisyrerna” som Pierson och Cindy Wilson bar på scen under bandets första decennium och som har samma form som noskonen på flygplanet B52. Keith Strickland föreslog namnet efter en dröm han hade om ett band som uppträdde i en hotell-lounge. I drömmen hörde han någon viska i hans öra att bandets namn var ”The B-52’s”.
The B-52’s stack verkligen ut på 70-talets new wavescen och har inspirerat många alternativa band, t ex R.E.M som också kom från Athens. De hade ett eget uttryck, energi och estetik. Cindy Wilson och Katie Pierson ser ut som de var hämtade från en sci-fi film, typ Star Trek. De hittade ett helt eget utomjordiskt sound med sina speciella röster och synteffekter och vågade mixa samplingar och hårt dansvänliga beat. De bröt mot normer, blandade feminint och maskulint utan att göra en poäng av det, de vågade vara udda och var stolta över det. Man kan säga att de var ”queer” innan det begreppet blev populärt.
Ricky Wilson dog tyvärr bara 32 år gammal av aids redan 1985. Men bandet fortsatte och Keith Strickland tog över gitarren. Han, Cindy Wilson, Kate Pierson och Fred Schneider är fortfarande aktiva och turnerade med The B52’s så sent som 2024. Missa inte andra låtar som; Rock Lobster, Love Schack …
Videon är inspelad på ett tak i Plymouth, Storbritannien, under ett framträdande i barnprogramet Get Fresh den 11 juli 1987.
Glad fredag på er!
Some say she’s from Mars
Or one of the seven stars that shine after three-thirty in the morning
Well, she isn’t!
She came from Planet Claire
She came from Planet Claire
She came from Planet Claire